konstigt nog tycker jag synd om henne

ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö.
det gamla året lägger sig att dö.
ring själaringning över land och vatten.

ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälvande minut.
ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.

ring våra tankar ut ur sorgens häkten,
och ring hugsvalelse till sargad barm.
Ring hatet ut emellan rik och arm
och ring försoning in till jordens släkten.

ring ut vad dödsdömt räknar sina dagar

och forngestaltningar av split och kiv.
ring in ett ädlare, ett högre liv
med bättre syften, mera rena lagar.

ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm.
ring ut till tystnad diktens gatularm,

men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
förtalets lömskhet, avundens försåt.
ring in det rätta på triumfens stråt,
och ring till seger mänsklighetens fanor.

ring in den tid, då andarna befrias
ur själviskhetens sammansnörda band.
ring mörkrets skuggor bort ur alla land.